Du

Idag bara bröt jag ihop.
Förstog att jag värkligen hade förlorat dig, som vän. Allt jag önskat mig sen den där dagen i maj va att få vara din vän. Men just nu slog det mig att jag bara önskat men inte kämpat nånting för det, du har kämpat du har gett allt, och jag. ja jag ingenting.
Att jag vill att du förlåter mig är ju självklart, men det är för mycket bejärt,jag har behandlat dig så illa.
Det är väl alltid så, att man märker först att man har mist nånting när det inte finns där, när det gått aldeles för långt.
Jag behöver ju dig, det finns ingen som förstår mig som du.
Du tror att jag inte säger någonting till dig, men det är så fel, jag säger allt.
bara genom att vara där, bara genom andetagen i telefonen så va du mitt stöd för alting. Nu när du inte finns där vet jag inte om jag klarar av allting längre, jag blir så svag utan dig.

Det finns ingen som du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback