Myrorna
Kommer ihåg när jag var liten. Jag gick på dagis och lekte som de flästa andra barnen i sandlådan, men jag och mia kompisar gjorde nåt fiint och speciellt för dem som behövde det.
Jag minns så väl när vi kom men ideén att bygga ett fiint palats för myrorna som bodde i den fula högen strax utanför dagiset.
Vi började bygga och vips va det fördigt. Vi gick då och hämtade myrorna och satta den i den fiina byggnaden. Dagen efter sprang vi med full förväntan för att se hur myrorna hade det. Men byggnaden var frstörd, vi byggde då en ny och hämtade ennu fler myror, dagarna gick och varje dag var byggnaden förstörd och vi hämtade alltid nya myror i hopp om att dagen efter skulle byggnaden så kvar.
Till slut gav vi upp hoppet, vi kunde inte förstå vem det var som va så grymm och förstörde vårat fiina palats, vi ville ju bara väl. Vart hade alla myrorna tagit vägen? När vi sedan gick till myrstacken såg vi att också denna var förstörd, men inte var det någon som hade kastat stenar i den och inte heller någon som hade stampat i den, NEJ det var vi som hade förstört deras fula hög......
Oss människor, vist är det så att man trivs bäst i den som alltid varit det självklara. Fast man kanske ibland drömmer om ett flott hus så är kanske inte alls det en stor lycka om man inte har sin familj att utforska huset med.
Jag menar hur många gör inte misstaget, att förlora allt bara för att ha fiina materiella ting.
Den dagen du komemr tillbacka til ldet ursprungliga kanske det är för sent. Då kanske din fula hög som betydde så mycket är helt förstörd.
Jag minns så väl när vi kom men ideén att bygga ett fiint palats för myrorna som bodde i den fula högen strax utanför dagiset.
Vi började bygga och vips va det fördigt. Vi gick då och hämtade myrorna och satta den i den fiina byggnaden. Dagen efter sprang vi med full förväntan för att se hur myrorna hade det. Men byggnaden var frstörd, vi byggde då en ny och hämtade ennu fler myror, dagarna gick och varje dag var byggnaden förstörd och vi hämtade alltid nya myror i hopp om att dagen efter skulle byggnaden så kvar.
Till slut gav vi upp hoppet, vi kunde inte förstå vem det var som va så grymm och förstörde vårat fiina palats, vi ville ju bara väl. Vart hade alla myrorna tagit vägen? När vi sedan gick till myrstacken såg vi att också denna var förstörd, men inte var det någon som hade kastat stenar i den och inte heller någon som hade stampat i den, NEJ det var vi som hade förstört deras fula hög......
Oss människor, vist är det så att man trivs bäst i den som alltid varit det självklara. Fast man kanske ibland drömmer om ett flott hus så är kanske inte alls det en stor lycka om man inte har sin familj att utforska huset med.
Jag menar hur många gör inte misstaget, att förlora allt bara för att ha fiina materiella ting.
Den dagen du komemr tillbacka til ldet ursprungliga kanske det är för sent. Då kanske din fula hög som betydde så mycket är helt förstörd.
Kommentarer
Trackback